fbpx
bröllopsfilmare stockholm

Bröllop i Stockholm - Bröllopsfilm Karina & Martin

Bröllop i Svea Rikes huvudstad. Ja, det var vad denna dag erbjöd mig. En dag som började vid Stockholms stadshus - och som avslutades vid Villa Adolfsberg på Kungsholmen. Vad som hände däremellan? Häng med så får ni se.

Dagen började för undertecknad som ovan nämnt vid Stockholms stadshus där jag rekade lite inför kommande fotografering tillsammans med dagens fotograf, min sambo Elin Laitala . Till fotografering var det dock fortsatt många timmar och många ärenden skulle avhandlas innan dess.

Först ut: Ett möte med dagens huvudpersoner, Karina och Martin vilka jag fann i bröllopssviten på Radisson Hotell. Det vore förövrigt ingen lögn att säga att man själv skulle kunna tänka sig en natt därinne, vilken utsikt! Ojoj!

Nåväl.

Efter diverse förberedelser satte vi så av mot platsen för ”where the magic will happen”, dvs platsen för vigseln - Villa Adolfsberg. En byggnad som uppfördes 1851 som ”sommarnöje” åt dåvarande ägaren Jonas Adolf Walldén. Att man inte tänkt på det innan ändå, att bygga ett halvt slott som sommarnöje alltså..

Ursäkta, nu flöt jag iväg i diverse kuriosa igen.

Back to business. Väl framme vid Villa Adolfsberg så öppnade himlen upp sig och regnet började ösa ner, så till den grad att vigseln som var planerad att hållas utomhus - istället fick flytta in. Men vad gör väl det när man har sin käraste, släkt, vänner och bekanta i sin närhet? Inte ett dugg, som ni kan se på här ovan. Paret och alla vi som beskådade denna underbara händelse var lika lyckliga ändå. Som sig bör en dag som denna.

Ett utspring är ju dock ett utspring, något inte ens vädrets makter kan stoppa. I ett hav av ris sprang så brudparet ut längs med den röda mattan - och in i en väntande limousin. Efter for vi - jag och följet. Vi skulle nämligen vidare mot platsen där jag startade min dag - Stockholms stadshus.

Det var inte Nobelfestmycket folk på plats vid stadshuset, men nog var det fler än vi som hade letat oss dit denna dag. Så till den grad att herr Lund fick använda sin charm och måhända ett eller två ”can you please move away a little bit” - för att ge Karina och Martin en bröllopsfilm inkluderandes dem och deras följe - snarare än världens samlade turistattraktionssökarkår.

Efter en lång dag på vift var det nog fler magar än min som börjat kurra, varvid vi beslöt oss för att röra oss tillbaka mot ”sommarnöjet” där det bjöds på den ena kulinariska rätten efter den andra. Chile mötte Libanon i en magisk symbios. Det vågar jag nog påstå var fler än mina smaklökar som skrev under på.

Men det är väl ändå inte varken libanesisk eller chilensk musik som spelas på klippet vid middagen? Alldeles riktigt, det är serbisk. Vi bjöds nämligen på en klassisk serbisk ceremoni där gästerna viftar med sina servetter i luften för att välkomna in brudparet.

När så magar och energidepåer ånyo var fyllda så var det dags för en ny löptur för brudparet. Inte Stockholm Maraton men väl genom ett hav av tomtebloss - och där förstapriset blev en dans, första dansen.

Och har man väl fått smak för dans - ja, då dansar man hela natten lång.

”Dans är ett horisontellt uttryck för ett vågrätt begär” lär George Bernard Shaw ha sagt en gång i tiden. Dans var dock inte mitt vågräta begär efter en heldags hålligång, varpå jag styrde kosan hem mot Linköping igen. Ännu en dag var avslutad - ännu ett par hade blivit ett.

För fler av mina bröllopsfilmer klicka här